Idag bestämde jag mig för att åka till Bombay som ligger i Indien.

Jag såg många fina saker, men också en väldigt massa hemska saker, som t ex fattiga barn som tiggde pengar.

och hur deras hus såg ut.

Här kommer 2 bilder. Utav dem börjar verkligen tänka på hur mycket jag har. Och hur arg jag blir när jag inte får den där tröjan jag vill ha.

Jag tyckte verkligen synd om dessa barn som stog där och tiggde pengar utav människor som gick förbi. Ville bara köpa nya kläder och tvätta dem. Jag fattar inte hur det kunna blivit såhär, och att dessa småbarn måste leva såhär.

Det har var ganska vanligt, sånahär ställen såg man överallt och jag kan påriktigt inte förstå att stora familjer bor i såna där kojor som vi i Sverige skulle ha sagt.

Vi i Sverige har det väääääldigt mycket bättre än dem som bor här. Nästan alla i Sverige har någonstans att bo och får oftast lite pengar, kan bo hos någon i släkten, någon vän. Så det brukar oftast lösa sig. Men dessa personer, måste verkligen ha det jobbigt. Jag kan nog inte förstå hur det skulle vara att bo på ett sånt ställe. För jag har aldrig behövt tänka på det, medans vi andra är onöjda med hur vi lever idag.

Men det var inte bara dåliga saker i Bombay, utan vissa saker var faktiskt ganska fina.

I Kina finnns mellan 100 och 170 miljoner fattiga människor beroende på vilken fattigdomsgräns man utgår ifrån. Och nästan alla dem finns på landsbygden.

En arbetande kvinna med barn har inte möjligheten att ha kortare arbetsdagar. Det gäller också männen. Detta skapar en stor stress för kvinnor i arbetslivet. Dessutom är det ofta kvinnans uppgift att ta hand om saker som handlar om familjen och hemmet vid sidan om jobbet.

Jag tycker det är sjukt att männen tar för givet att kvinnan ska göra allt som har med barn och hem o göra.

Det är väll bådas hem, och bådas barn. Alltså ska det vara rättvist och alla ska försöka hjälpa till lika mycket.

Visst, ena kanske jobbar nätter eller längre dagar. Men det är dåligt att männen bara tar det för givet.